Vi sov en sista natt i Filippinerna i den tragiska staden Clark som bestod utav två typer av människor som förvisso går bra ihop; västerlänska äldre herrar med pengar och filippinska yngre damer på jakt efter pengar.

Men nu har vi haft två heldagar med shopping i Malaysias huvudstad och plånböckerna är tunna och resväskorna har blivit fler och tjockare.
Men det bästa här har varit boendet. Vi bokade en residental suite på The Ritz Carlton, åh jävlar vilket boende.
Sviten är på över 300kvm och vi har en egen butler. Det säger väl det mesta, annars finns här allt man kan tänka sig. Gästerna som bor i residentaldelen har en egen clublounge som vi har utnyttjat flitigt, här är all mat och dryck gratis. Vi kör budgetstil, så det har blivit ett par glas här för att tjäna in på levandekostnaderna...

Tyvärr så blir det här den sista natten, skit att komma hem till slask!

Vi tog oss från södra Borneo via Kuching och Kota Kinabalu till Manilla i Filippinerna. Där bodde vi som i en oas i troligtvis sydostasiens rörigaste stad.
Så Manilla hinner man inte med på två dagar, men vi gjorde så bra vi kunde och gick igenom några shoppingcentrum, nattmarknaden i Santa Cruz samt lite stadsvandring i fattiga områden.

Natten till den 30 blev först Mormor magsjuk. Samma dag flög vi vidare till Cebu och Alegre beach resort. Där fick vi fira 50 och 75 års dagar samt nyårsafton.
Resorten hade all lyx man kunde tänka sig och lite till. Servicen var helt otrolig, det fanns en liten filippin bakom varje buske redo att blanda en drink åt dej, vika din handduk eller byta ut den blöta handduken till en torr medans du badar.
Maten var lika otrolig den med en tysk kock som kunde seafood.

På nyår firade vi Pappas 50-års dag och han blev väckt med champange och tårta på sängen. Snorkling och sol och bad på dagen och nyårsmiddag på kvällen. En buffé för finsmakare med hummer och smördegsinbakad kalvfilé.
Tyvärr råkade jag och morfar (på sin 75-års dag) dra på sig mormors magsjuka, så det blev en nyårsdag i sängen. Men som sag det fanns inget bättre ställe att bli magsjuk på. När man stod på alla fyra och tuggade porslin tänke man; \"åh, vilket fint kakel\" eller \"schyssta mässningskranar\".
Sen när alla vi tre blivit bättre dagen därpå blev Pappa sjuk istället ...på sin 50-års dag, tur nog firade vi den på nyårsafton. Vi fick alla besök av hotellets egna läkare och fick fungerande piller. Så efterallt var vistelsen där helt underbar trots sjukdommar.

Efter fyra nätter på Cebu blev det en resdag. Vi flög till Puerto Princessa på Palawan och därifrån en Minibuss på lite halvdana vägar med ett ordentligt lerstopp innan vi kunde åka vidare och komma fram 8 timmar senare. Lite möra i rumpan, men nu var vi framme!
Helt av en slump så kom vi till El Nidos bästa boende (av 11 ställen jag ringde svarade ett), där vi stannade 5 nätter. Här började avkopplingen på riktigt.
El Nido är vad jag har sett hittils sydostasiens vackraste plats och en av världens mest paradislika platser. En skärgård med branta klippor, vita stränder och riktigt klart vatten.
Man förstår att författaren av boken och senare filmen The Beach blev inspirerad av El Nido. Här kunde vi hitta egna stränder varje dag där vi kunde snorkla, sola och bada och äta nygrillad fisk på stranden.
Vår guide Bon Bon jobbade som assistent till en kameraman när dom spelade in 2002 års Expidition Robinson här visade oss alla öar vi hann med.

Det var väl allt så länge, idag tog vi ett litet propellerplan till Manilla och nu väntar vi på att åka tillbaka till Kuala Lumpur för lite shopping innan vi åker hem.

Vi började vår första dag i Kota Kinabalu (Borneos största stad på öns nordvästra kust) med en utflyk till Manukan som är en fin liten ö med vita stränder och fick vår första sol&bad-dag på semestern.
Hittintills har vädret varit växlande men överlag bra, 27-30 grader. Dag nummer två i staden lämnade vi pensionärerna ensamma och gjorde en utflykt till Mount Kinabalu Park.
Från början var det ju tänkt att vi skulle bestiga den 4100m höga toppen, men tyvärr var boendet vid baslägret fullbokat för den dagen. Så vi gick runt lite i parken och senare åkte vi vidare till Poring hot springs där vi började med en canopywalk, en smal hängbro 45m upp i luften bland trädkronorna i regnskogen och senare tog ett fotbad i dom varma källorna. Tyvärr fick jag inte med mej min kamera på den andra utflykten då jag glömde den på en fiskrestaurang där vi pekade ut vilken fisk vi ville ha tillagad, dock hade jag tur den här gången och fick tillbaka den kvällen därpå.

Annars fanns det inte så mycket att göra i KK så vi lämnade staden på julafton för att komma till Kuching på öns södra del, Sarawak. Julaftonen blev en riktigt upplevelse, vi tog oss från flygplatsen med en limousin till Hilton där vi hade bokat en fint rum med utsikt över floden. Så vid kalleankatid tog vi en drink i poolbaren och vi bokade middag för kvällen.
Middagen serverades i ett eget VIP-rum, där vi fick en helt otroligt god 5-rätters med vin. Mat kunde dom verkligen på Hilton i Kuching. Jag hade ett leende på läpparna hela kvällen, fy fan för svensk julmat!
Frukosten var inte fy skam den heller, därefter åkte vi en 5 timmars bilresa och 45min bådresta för att komma till det mest avlägsna Hilton som finns, Hilton Batang Ai.
Det ligger jättefint i en naturpark mitt på ön i ingenstans, nära gränsen till Indonesien. Hotellet är byggt i traditionell longhousestil för att passa in i naturen.
Där hade vi lite mer avkoppling på schemat, bad i poolen, god mat och en utflykt till ett tradtionellt longhouse och bad i ett vattenfall, tyvärr blir det inga bilder därifrån. Himmlen öppnade sig och jag kunde inte ta fram kameran. Även då jag hade regnjackan runt ryggsäcken som skulle vara vädertätad, kunde jag hälla ut vatten när vi kom hem igen.

Ps. vi är inte ett dugg avundsjuka på 3 grader och slask! Ds.

God jul önskar vi från en lite halvmolningt men varmt Kuching på södra Borneo.

Vi började vår vistelse i Sandakan och Sepilok med att besöka Orangutang rehabiliteringscentret som är ett reservat som tar hand om skadade orangutanger och tar hand om dom till de kan släppas fria igen. I området som är flera hektar finns ett 20-tal apor, men området är så pass stort så man kan endast se dom vid matningsdags.

Efter det började vår färd ut i djungeln och till Uncle Tans nature camp som ligger vid Kinabatangfloden på norra borneo. För att komma dit fick vi åka bil genom palmplantagen (som är reslutatet av skövlingen av regnskogen) i 1,5 timmar och sedan en timmes båttur för att vara mitt ute i vildmarken.
Där bodde vi tre dagar i hyddor med galler för makaker som dom enda väggarna på en lite småmöglig madrass och myggnät med knytnävsstora lufthål, helt utan el och rinnande vatten.
Men det var en helt otrolig naturupplevelse att komma så nära djuren och bo mitt i djungeln. Dagarna var fullbokade med utflykter på floden både dag som natt för att se alla djuren, treckingturer och träskturer när man vadede upp till låren.
Vi har fått sett Krokodiler, Näsapor, Silver leaf monkey, Varaner, Bearded pig, Ödlor, Ormar, Jättespindlar och andra insekter, Örnar, olika fåglar och mycket mer...
Men höjdpunkten under hela vistelsen var när vi fick se en vild orangutang med en unge bara några meter ifrån, då var det värt att jag hade bränt upp hela smalbenen på giftiga växter (superbrännässlor).
Det var ett trevligt gäng som var där ute samtidigt med engelsmänn, aussies, exil-amerikaner och tyskar. Sen var personalen som arbetade där riktigt trevliga och toga hand om oss mer än behövligt, dom höll mormor i handen hela vägen när vi gick från floden upp till campen längs den leriga vägen. Sen att dom alla var födda ute i djungeln och hade jobbat med detta i 20år gjorde dom väldigt kunniga.
Sista natten blev jag tvungen att dansa till Små grodorna som hade blivit en tradition när svenska kom dit ut, det efter att en svensk kille (Måns) hade jobbat som volontär där i ett år. Så besökarna och guiderna på campen fick sig ett gott skratt.

Det finns en del bilder från utflykten men att fota djur som vägrar att sitta still från en gungande båt var inte lätt, så här i juletider kännde jag mej som Kalle anka i kalle ankas fågelexpedition.

Sen var det skönt att ta en dusch efter 3 dagar i samma kläder och lera i skor byxor och kalsong. Leran i dom sistnämda berodde inte på att jag blev rädd för ormen under nattvandringen utan lerfotboll med guiderna. Vi stannade två nätter på det mysiga hotellet i Sepilok och vilade ut, men nu har vi kommit till Kota Kinabalu.

God Jul så länge!

Nu har vi av verkat var andra flygresa och landat i Sandakan pa norra Borneo, har bor vi mysigt pa en naturresort mitt inne i djungel vid Sepilok Rehabilitation Center.
Imorgon ska vi borja dagen med att besoka rehabcentret for Orangutanger innan vi tar oss ut pa Kinabatangfloden for en tvadagars overnattning mitt i djungeln langt fran vagar och stader.

Nedresan till Kuala Lumpur gick riktigt smidigt och vi han med en snabb introduktion till hela staden. Vi han med att besoka Chinatown, Merdeka Square och aven Bukit Bitang som ar centrum for shopping i Centrumet.
Vi har testat den malaysiska maten som inte direkt ar nagot att hurra over, vi fick ett ben och ett sugror, mums! Thaimaten ar battre...
Annars sa bodde vi flott och hade KL basta utsikt utover Petronas towers.

Bilder kommer runt den 20:e!

Nu sitter man på jobbet 1 timme innan man kan dricka öl, en dag tills man vaknar med huvudvärk och en vecka till vi åker.
Så här lagom till resan simmar jag i jobb och stressen håller på att få en att sjunka. Inte nog med allt jobb så är det ett par småsaker som ska bokas om innan vi åker.
Airasia har lyckats skjuta fram avgångstiden 4 timmar på ett flyg utan att meddela oss, som tur var upptäckte jag det av en slump och kunde boka om i tid så vi inte missar anknytande flyg till Filippinerna.
Sen har jag ring runt till (alla) anställda på Hilton i sydostasien för att få lite klargörande om vad som gäller.
Eftersom vi bokade om flyget blev vi tvugna att boka om ett par hotellnätter i Kuching och Kota Kinabalu, det var lättare sagt än gjort.
Efter ha blivit omkopplad mellan 3 olika Hilton hotell i Malaysia och nån bokningsagent i Japan och med; Sir, Jees Sir, Escueeee meee Sir, som dom enda svaren under en timme fick jag lov att ringa till Hiltons huvudkontor i USA för att få ordning på allt, det tog 10-15 min. Inte konstigt att västerlänningar får 5ggr mer betalt.

Sammanlagt har det blivet (ett par hundra) timmar för att få logistiken att fungera mellan flyg, transporter och hotell. Sen får vi se hur och om det funkar i verkligheten.

Aja det äldra gardet är vaccinerat och de är säkert färdigpackade sedan några veckor tillbaka ;). Får bara hoppas att jag hinner packa. Köpte föv. en liten 12-tums dator att ha med mej, mest för att inte tappa datorvanan. Så då är det bara tandborsten kvar. Nu blir det julfest med jobbet och övernattning i trakterna runt Örebro (Skinnskatteberg)?!?
Sen är det bara 80 timmar jobb som jag ska hinna med mellan lördag och torsdag innan vi reser ...lugnt!

Idag är det 19 dagar kvar tills vi lämnar pissvädret här hemma i Sverige och förhoppningsvis landrar i ett soligt Malaysia.

Vår första anhalt är Kuala Lumpur där vi spenderar en natt innan vi flyger vidare till Sandakan på nordöstra Borneo. Vi bor vid Sepilok rehabilitation center och utgår därifrån på en 3 dagars utflykt på Kinabatangfloden.
Där kommer vi bo spartanskt utan väggar, fönster och el. Annars kommer våra 30 dagar och nätter spenderas på hotell med bättre standard. Igår bokade jag troligtvis det sista hotellet innan resan och nu är de flesta nätterna förbokade.

Efter fem nätter i Sandakanområdet flyger vi till Kota Kinabalu som är Borneos största stad. Efter den anhalten tar vi oss söderut till Kuching och senare Batang Ai in i landet.
Sen byter vi land och stad till Manila i Filippinerna som är sydostasiens näst största stad efter Jakarta. Från en hetsig storstad till ett lugnt nyårsfirande på en resort på Cebu. Därifrån tar vi oss sedan vidare till Palawan och El Nido som ska vara något helt unikt i paradis- och skärgårdsväg. Det blir vår sista anhalt i sol och bad väg innan vi tar oss tillbaka till Kuala lumpur via Manila och Clark för lite storstad och shopping innan vi åker hem.

...att få komma iväg snart igen. Mörkret ligger tugnt över årets dystraste period. Men snart så får man komma iväg igen, denna gång som reseledare.